en blogg om socker- och matmissbruk

Mitt missbruk har flera kanaler – mest handlar det om sockermissbruk, matmissbruk och shopping. Det går ofta lite i perioder; hanterar jag det ena brukar ett annat ta vid. De missbruk jag har svårast att kontrollera och som är mest skadligt för mig, är socker- och matmissbruket.

LCHF är det enda sätt att äta som har fungerat för mig, när det handlar om att ta kontroll över framför allt mitt missbruk av socker. Jag har ätit så absurda mängder socker, dagligen, att det är svårt att föreställa sig ens för mig, såhär i efterhand. Jag är inte särdeles duktig på det här med vad som gör vad i kroppen, men socker och kolhydrater är sådant som ställer till det för mig. Jag kan inte kontrollera mängden jag intar, vilket gör att det finns vissa saker jag inte klarar av att äta.

Mejerier är ett sådant exempel. Det enda jag kan äta av mejerier är smör (riktigt smör, inte margarin). Allt annat gör att jag tappar kontrollen och bara fortsätter att stoppa i mig; grädde, craime fraiche, fil, youghurt, mjölk, ost, you name it. Det är irrelevant att flera av dessa saker borde fungera bra med tanke på goda fetter och så vidare, inom LCHF. Det är min förmåga att äta inom rimliga gränser som är skadad, och därför mår jag bäst av att inte äta det alls.

Men så kommer det tillfällen när jag av ett eller annat skäl gör det ändå. Jag befinner mig mitt i ett sådant tillfälle just nu, och jag tror att jag för första gången någonsin förstår vad det är som triggat mig.

S T R E S S .

Jag lever också med bipolär sjukdom och effekterna av de år när jag var som i allra sämst skick. Mitt mående triggas i väldigt hög grad av omständigheter omkring mig, och just nu lever jag under väldigt hård ekonomisk stress. Jag har sjukersättning, och Försäkringskassan har dragit ned mitt bostadstillägg med cirka 3 500 kronor i månaden under ett års tid, med start i september förra året. Detta innebär att jag har väldigt lite pengar att röra mig med – ett par hundra kronor under existensminimum, enligt en preliminär uträkning jag gjorde tillsammans med en handläggare på socialkontor ekonomi inför ett överklagande till Förvaltningsrätten.

Själva orsaken i sig är ju rätt ointressant i sammanhanget. Det som är intressant är hur jag reagerar på det, och varför. Som jag skrev; det här är första gången jag reflekterat över att det är just stress som triggar mitt missbruk. För vem som helst som inte har erfarenhet av just matmissbruk kan det ju låta skitlöjligt att man kan missbruka exempelvis grädde, men sedan jag storhandlade förra veckan har jag ätit sammanlagt två liter vispad grädde med frysta bär. Det är inte ett dugg smickrande, utan faktiskt väldigt pinsamt – men det är också sant. Och då är det ytterst lite i sammanhanget.

Varför?

För att jag inte kan låta bli. Jag har grädden hemma, och jag klarar inte av att låta bli. Det är något med det som gör att jag inte kan begränsa mitt intag, så i stället stoppar jag i mig tills jag mår illa.

En person jag pratade med idag sade att när ett sug som det här uppstår kan det bero på att kroppen saknar något som finns däri. Jag köper tanken, rent generellt, men jag tror att det gäller mer för personer som har kontroll över hur och vad de äter. För mig som har vissa livsmedel jag verkligen inte klarar av, känns det mer osannolikt att det handlar om ett behov efter ett specifikt ämne, och mer om att jag triggas av yttre omständigheter och fyller tomrummet genom att äta för mycket av till exempel grädde.

Senaste gången det här hände var hösten 2016/våren 2017, när min pappa var döende och sedan dog i cancer. Jag hade ätit LCHF i något år, och blev introducerad till grädde i maten. Det gick väldigt snabbt utför, och slutade med att jag gjorde av med en halvliter grädde – per dag, under en längre tid. Till slut började jag äta kakor och bullar, potatis och annat som inte alls är LCHF.

Nu har det fungerat väldigt väl i flera år – fram tills nu.

Jag tycker i och för sig att det är både intressant och lärorikt att komma till den här insikten. Jag visste redan att stress inte är bra för mig överhuvudtaget. Jag har en väldigt låg stresstolerans, så jag försöker så gott jag kan att leva utan stress. Men när omständigheter jag inte rår på gör att min stressnivå blir betydligt högre än min stresstolerans är det både svårt och jobbigt att inte gå runt med en högre stress än jag egentligen klarar av.

För övrigt kan jag säga att mitt eget missbruk är ganska komplext. Jag gissar att det är så för de flesta missbrukare, om man går in och tittar på vad som ligger bakom. För min egen del handlar det till exempel om självbestraffning. Oavsett vilket utlopp som är aktivt (socker, mat eller shopping) så har det en tendens att göra stora hål i min plånbok.

Det är ett speciellt mindset jag hamnar i, där jag tycker att jag dels förtjänar den förvisso kortlivade, men ändå existerande lättnaden jag upplever när jag äter eller köper något, och samtidigt upplever jag att jag inte förtjänar att ha pengarna kvar.

På det stora hela känner jag mig kluven inför mitt eget missbruk. Å ena sidan hyser jag stor förståelse och acceptans för att det är som det är. Å andra sidan tycker jag att jag borde ha tillräckligt stor koll på mig själv för att kunna hantera de känslor som uppstår och som är grunden till missbruket.

Jag är 44 år gammal, har ägnat många år till att filosofera över mig själv, jag har gått i psykoterapi som gav mig enormt mycket, jag har självinsikt och kunskap om mig själv i en mycket högre grad än de flesta, och ändå har jag svårt att kontrollera mitt missbruk.

 

Välkommen

Det är jävligt osexigt att vara missbrukare. Oavsett vad det är man missbrukar, påverkas hela livet av det.

 

Den här bloggen ligger på en subdomän till en av mina huvudbloggar – bipolarblog.se. Den gör det, därför att missbruk och psykisk ohälsa ligger otroligt nära varandra, och åtminstone har jag själv ibland svårt att veta vart gränsen mellan min missbrukarmentalitet och min bipolära sjukdom går.

 

Här kommer du att kunna läsa om sådant som är relaterat till mitt missbruk; mentaliteten bakom, viktproblem, konsekvenser av en av socker och mat misshandlad kropp, mitt sätt att hantera tillfrisknande, och massor med annat.

 

Mycket nytta och nöje!

/Malinka P.