en blogg om socker- och matmissbruk

Min relation till mat har alltid varit ohälsosam. Jag är uppfödd på pannkaka, nyponsoppa, skogaholmslimpa och kanelbullar, choklad och glass i stora lass. Kombinerat med psykiskt dåligt mående utvecklades så småningom ett missbruk av både socker och mat. Idag lever jag med konsekvenserna av detta, vilket är vad bloggen framöver kommer att handla om.

Det finns mycket som är klurigt med just matmissbruk. Det allra, allra klurigaste är att det inte bara är att lägga av. Nämligen är det ju så att alla måste äta. Även vi som missbrukar mat på ett eller annat sätt. Äter vi inte, dör vi till slut. Äter vi för mycket, finns också risken att vi dör.

Detta är det som gör matmissbruket så svårt att hantera. Jag är storrökare, men bortsett från att det är svårt att sluta röka, så är det fullt görbart. Om jag bestämde mig skulle jag kunna sluta röka. Rökningen fyller inte ett fysiskt behov som är livsviktigt för min överlevnad.

Men det gör mat.

Mat är livsviktigt för att jag ska överleva. Jag måste äta mat. Men hur tusan gör man det på ett vettigt sätt, när hela ens liv har gått ut på att missbruka intaget av mat/socker?

För min egen del har jag löst det med LCHF. Det är det enda sätt att äta som hjälpt mig med mitt sockermissbruk. Jag skulle ljuga om jag sade att LCHF har gjort att mina matvanor är perfekta, för så är det inte. Men jag klarar utan problem att hålla mig ifrån socker, och jag klarar av att hålla mina matrutiner någotsånär på rätt spår.

Problemet för mig, och många med mig, är att jag inte har vad som traditionellt kallas för ätstörning. Jag har inte anorexia, men jag har inte heller bulimi. Under en ytterst kort period som tonåring hade jag nog kunnat utveckla anorexi om jag ansträngt mig lite, men den perioden gick över när jag slutade äta min första omgång antidepressiva. Jag har heller aldrig tvingat mig att kräkas efter att ha överätit.

Men jag skulle ändå säga att jag har en ätstörning, ett missbruk, som grundar sig i mitt psykiska mående på precis samma sätt som alla missbruk har en grundläggande orsak (i alla fall som jag tolkar och förstår det).

Att matmissbruk inte anses som en ätstörning är ett misstag. Missbrukar man mat har man stort behov av hjälp, men min personliga erfarenhet är att hjälpen bör se ut på ett lite annorlunda sätt än för den som missbrukar exempelvis alkohol. Återigen; för min personliga del har det hjälpt oerhört att gå i psykoterapi. Där kunde jag ta itu med en del av de bakomliggande orsaker jag har till mitt matmissbruk, men det finns ju flera sätt som visat sig vara effektiva (även om jag inte är personligt intresserad av dem).

Exempelvis är det många som slaviskt följer matmissbrukets motsvarighet till AA (Anonyma alkoholister). Jag är inte så förtjust i konceptet för min privata del, så jag har aldrig hängt på den trenden – men den finns, och många är oerhört nöjda med det.

Konsekvenser av ett matmissbruk är att man – jag, blir intolerant mot viss typ av mat. Det gör att mitt matintag idag är något begränsat. Att jag väljer bort mjöl, socker och kolhydrater är en sak, men det är till exempelvis trist att inte kunna äta mjölkprodukter. Inte för att jag nödvändigtvis blir dålig, men jag har ingen som helst kontroll över hur mycket jag stoppar i mig.

Om du av någon anledning trodde att mat- och sockermissbruk har med självkontroll att göra, kommer du snart att bli varse att det inte är med sanningen överensstämmande. Det är skillnad på att vara sugen, och att behöva döva en negativ/destruktiv känsla med att fylla magen.

 

Välkommen

Det är jävligt osexigt att vara missbrukare. Oavsett vad det är man missbrukar, påverkas hela livet av det.

 

Den här bloggen ligger på en subdomän till en av mina huvudbloggar – bipolarblog.se. Den gör det, därför att missbruk och psykisk ohälsa ligger otroligt nära varandra, och åtminstone har jag själv ibland svårt att veta vart gränsen mellan min missbrukarmentalitet och min bipolära sjukdom går.

 

Här kommer du att kunna läsa om sådant som är relaterat till mitt missbruk; mentaliteten bakom, viktproblem, konsekvenser av en av socker och mat misshandlad kropp, mitt sätt att hantera tillfrisknande, och massor med annat.

 

Mycket nytta och nöje!

/Malinka P.